Iamfaboulus

Har varit en dålig dag idag fylld med migrän och annan skit, så jag tänkte kasta lite omkring mig medans det kokar runt i huvudet.

Jag har många gånger i mitt 19åriga liv fått höra att jag är bortskämd.
Gemensamt för de som säger så är att de har mindre materiella ägodelar än jag, deras mamma är oftast inte lika "curlande" som min, och de känner mig inte så bra. Jag har svårt att tro att någon av min nära vänner skulle kalla mig bortskämd.

De som anser att jag flyter på en räkmacka (kul uttryck förövrigt ^^) ser bara det som syns utåt, dvs att jag får mkt hjälp av min mamma på alla sätt, har egen häst, egna hundar, mkt kläder, endel dyra märken osv...  

Jag har betalat mina hundar själv, betalar mkt av min hästs dyra uttrustning själv, hon ger mig ca 3 timmars arbete om dagen och jag har fått offra mkt för att kunna ha henne. Jag har inte betalat henne själv och inte heller hästtransporten, men det tror jag inte många med häst och transport i den prisklassen i min ålder har gjort...
Jag kan ta ansvar, vet pengars värde, är en ödmjuk och trevlig människa mot andra så vad är problemet?
Sen att jag ibland väljer att köpa dyra märken på hästgrejer, smink osv är väl upp till mig, jag sparar ofta och köper färre dyrare saker istället för många billiga...  det gör mig inte till bortskämd ^^

Tycker sånthär är så onödigt och det känns som att det mest bara bottnar i avundsjuka.
Jag orkar inte säga något när någon nämner det, jag orkar inte ta diskussionen och det känns bara onödigt att försöka motbevisa, men ibland blir man trött.
Visst, jag HAR egen häst, hundar, min mamma ställer upp i 9 fall av 10 och jag har mkt materiella saker... men det gör inte mig till en bortskämd snorunge som har det bättre och lättare än alla andra.
Jag är otroligt tacksam för det har har och jag känner mig extremt rik när det kommer till vissa saker (nu menar jag inte rik som i mkt pengar), men mitt liv har varit och är låångt ifrån en skön räkmacka.


Materiell rikedom är inte samma sak som själslig rikedom... det känns lite som ett hån när någon tror att jag jag bara glider runt och har det gött liksom.
JAG vet att det inte stämmer och borde egentligen bara låta såna kommentarer passera eftersom jag vet att det inte ligger någon sanning i det, men jag vill ändå inte att folk ska gå omkring och tycka såna saker om mig, än mindre sprida det till andra.
Man vet inte alltid så mkt om människorna runt sig som man tror, och jag tycker man ska vara försiktig med att döma andra på det viset...

Det finns massvis med människor som har bättre förutsättningar eller mer tillgångar än jag, och visst kan jag bli avundsjuk, men jag blir också GLAD för deras skull. Har man möjlighet, varför inte liksom?
Ska man behöva skämmas över det man har ?


Så mitt "råd" till andra idag blir; var ÖDMJUK, tänk efter innan du talar, fundera över om du faktiskt har rätt att döma?

Och så kan jag ju köra in ett härligt "ordspråk"; "Det A säger om B säger oftast mer om A än det gör om B."
Hängde du med? ;)