Iamfaboulus

Måndagen den 5e maj 2008 har varit en dag fylld med blandade känslor.
Inget dramatiskt har hänt, inget hemskt, inget fantastiskt.
Ändå måste jag säga att den varit ganska...svår.

Jag vill inte vara för privat på internet, herregud jag har precis lärt mig att vara lite privat med mina närmaste.
Men dagen började med min så vanliga kamp som i bra perioder viftas bort och glöms efter en joggingrunda, och som i mina dåliga perioder tar över hela dagen. Och dagen efter. Och 5 dagar efter det. Jag förstör ju mitt eget liv?!
Vafan liksom.
Jag hade i princip bestämt mig för att "släppa" idag (helt omöjligt för ovetandes att fatta vad jag menar, men det är gasnka bra) och planerade för det.
Åkte till stallet på kvällen och berättade för mamma vad jag planerade. Och hon satte en käpp i mitt hjul.
Planen funkade inte.
Och jag fick panik.

Ni förstår, jag är kontrollfreak ändå in i benmärgen. Blir det inte som jag tänkt mig med det specifika som förstört mitt liv de senaste åren så får jag PANIK, hyperventilerar och kan inte tänka framåt.
Normalt sett kan jag tackla de flesta situationer men när det gäller detta måste jag ha KOLL.
Nu gick inte det. Och mor gav sig inte. Och jag blev jävligt förbannad, tvingade henne att åka hem och tänkte både det ena och det andra om henne i mitt huvud.

Och det gick över.
Och det var så jävla skönt. (vem har bestämt att man inte kan börja alla meningar med och? )

Såå skönt att känna att det som behövdes var att leva genom paniken, att inte trycka undan den och döva den utan härda ut den, för då bleknar den tillslut. Så skönt att känna att jag klarade av det.
Och nu styrde jag dagen i en helt annan riktning. En bra riktning.
Jag gick en promenad med Rosie och Julia och Flugan, Jag och Rosie (nåja, Rosie betade) tittade på när Julia och Flugan hoppade lite stockar på prärien.
Jag bara andades, och kände "jag klarar det här".
Och det gjorde jag :)
Jag är grym!


Så det så.

Alltså... för ett tag sedan var det 24e april, dvs 8 månader kvar till självaste julafton.

Då är det väl helt okej nu att liksom..bana saker som har med julen att göra, om det bara är ibland? :D
Jag har varit sjukt sjuk (ja faktiskt, så sjuk har jag varit) ända sen i söndags. Dvs en hel vecka nu!
Feber, halsont, huvudvärk och hela köret, det har faktiskt varit fruktansvärt synd om mig.
Dessutom gick jag ut och festade med detta i onsdags, nått som resulterade i att jag inte har kunnat prata på heela torsdagen, fredagen och lördagen.
Så vaknade jag i morse, fortfarande förkyld och med halspnt, men... jag har fått liite röst tillbaka!
jag låter inte som en kråka längre, jag har liite röst :)
Så den ska vårdas ömt nu idag, ska inte prata mkt  och vara snäll mot den så kanske jag kan prata i skolan imorgon. Har ju bara en riktig lektion i veckan (matte, komvux) så det känns liite b sådär att inte komma för att "jag kan inte prata".

jaja, till saken. Jag kände att det här måste firas på något sätt!
Såg att mamma hade städat lite bland mina filmer som jag dräller omkring på hela nedervåningen ( SATC-boxen innehåller måånga skivor som går att tappa bort (A) ) och i den högen låg bla Sunes Jul.
maaaaah <3<3<3<3

Det är ju typ... jag vet inte men ligger lätt på topp 20-listan om det bästa som någonsin producerats i svensk tv-historia ::D
Är nu på avsnittet där Rudolf (fantastisk människa!!) åker pulka och bränner sönder pulka + rumpa medans Sune säger "mamma... om du ska skaffa en ny pappa...skaffa en rik då."

Åhh underbart :D
Varför kan de inte göra såna julkalendrar nuförtiden?
Egentligen vore det väl tråkigt om nån kom och överglänsde Sune och gänget, men kom igen, vad är det för moralskit svt håller på med nowadays?

Mer Sune åt folket <3