Varför är vi så fega?
tänkt lite på ett lustigt fenomen många männsikor, kanske de flesta, pysslar med.
Det är att man inte säger ifrån om man blir illa behandlad, utan är tyst och går och är ledsen/arg/sur/förbannad whatever för det länge efteråt sen. Sen träffar man personen man tycker gjorde ntt fel igen, och är lite sur på honom eller henne i smyg fortsättningsvis.
VARFÖR gör man så? Varför är man inte ärligare och säger ifrån direkt när något känns fel?
Man behöver ju inte vara otrevlig, räcker väl med att säga "fast jag tycker såhär", eller "det är såhär", "jag gjorde så därför att" tex, så man kan förstå varandra. Ofta handlar ju sånt säkert om att man missförstår varandra.
Jag är själv sån, lite konflikträdd samtidigt som jag inte vill ha något "bråk". jag vill att alla ska tycka om mig alltid och jag vill inte vara ett besvär för någon. Men ibland behöver jag faktiskt lära mig att säga ifrån och "stand up for my self" (det där med att veta vad det heter på svenska...).
När man gör det känns det ju så mycket bättre...
Det är att man inte säger ifrån om man blir illa behandlad, utan är tyst och går och är ledsen/arg/sur/förbannad whatever för det länge efteråt sen. Sen träffar man personen man tycker gjorde ntt fel igen, och är lite sur på honom eller henne i smyg fortsättningsvis.
VARFÖR gör man så? Varför är man inte ärligare och säger ifrån direkt när något känns fel?
Man behöver ju inte vara otrevlig, räcker väl med att säga "fast jag tycker såhär", eller "det är såhär", "jag gjorde så därför att" tex, så man kan förstå varandra. Ofta handlar ju sånt säkert om att man missförstår varandra.
Jag är själv sån, lite konflikträdd samtidigt som jag inte vill ha något "bråk". jag vill att alla ska tycka om mig alltid och jag vill inte vara ett besvär för någon. Men ibland behöver jag faktiskt lära mig att säga ifrån och "stand up for my self" (det där med att veta vad det heter på svenska...).
När man gör det känns det ju så mycket bättre...
Kommentarer
Trackback
